Jag vet inte hur många gånger jag gjort det för att vara uppriktig..
Det är så hemskt att man till det fakto ska behöva gå in på en persons sida för att förstå och vårda det man älskar mest.
För det kan hända mig, dig, er, oss.. Det kan hända vem som helst som jag älskar eller som älskar mig.
Det gör att jag likssom vaknar till och ser det lilla som det riktigt stora.
För oftast är det just så.
Ibland undrar jag om jag ska ändra på saker och ting..
Ta tag i folk som en gång i mitt liv varit en människa som jag skulle tagit en kula för.
Ta tag i folk som en gång i mitt liv varit en människa som jag skulle tagit en kula för.
Men samtidigt känns det rätt meningslöst.
För kanske.. Kanske vill inte den/de personerna ens veta hur jag har det.
De är kanske inte ens intresserade av att veta att jag faktiskt bryr mig om dem.
För kanske.. Kanske vill inte den/de personerna ens veta hur jag har det.
De är kanske inte ens intresserade av att veta att jag faktiskt bryr mig om dem.
Men det gör jag.
Vad jag än gjort, vad ni än gjort.
Så betyder ni alltid någonting för mig. Mer eller mindre.
Så betyder ni alltid någonting för mig. Mer eller mindre.
Livet tultar på i sin takt.
Ska hem till mina föräldrar för fika och gojja om några timmar.
Var ett tag sen jag såg dem, ska bli riktigt mysigt.
Var ett tag sen jag såg dem, ska bli riktigt mysigt.
Helgen har bestått av grillning, sällskapsspel, myskvällar och trevligt sällskap.
Fantastiska människor, som jag älskar er!
Jag jobbar och sliter mest hela tiden.. Har blivit virrig som en höna, har ett minne som en guldfisk och samtidigt som jag kvider, så älskar jag.
Är det inte facinerande?
