Destruktiva tankar.

Runt och stampar i en cirkel.

En cirkel av destruktivt beteende, som jag bara längtar till att komma ur.

Har ingen motivation till att ta tag i det, men vill innerst inne ingenting hellre än att det ska ske.
Jag vill bara kunna kolla in i spegeln, se mig själv och vara NÖJD.

Nöjd.. hah..
Inte riktigt min grej.




Jag är nog nästintill aldrig nöjd.





Prestations ångest på alla håll, ett hopp om att alltid kunna vara alla till lags inklusive mig själv.


Jag vill:
Kunna ha ett hem, där jag trivs.. Där det är ordning och reda.
Ha ett jobb som inte tar mer än 45 min att åka till.
Hinna gå ut och gå promenader, varelse det är morgon eller kväll.
( Herregud vad skönt det hade varit att kunna ta en morgonpromenad, komma hem, duscha, ta en kopp kaffe..)


Men tiden hinner inte riktigt RIKTIGT till.

Jag tror att min slutsats är att dygnet är på tok för kort för min önskade livsstil.
Hur får ni andra det att gå ihop!?


Jag förstår inte...

En stor eloge till Er.
Jag ger er all kredit i världen.




Jag oroar mig för mycket.
Jag vet.

Men jag kan inte, Inte oroa mig.Jag önskar jag hade den egenskapen.
Kanske får jag den egenskapen med åren ( ?! )


Det är så mycket man vill, så lite man får.

Så mycket struktur i mitt huvud, så lite som till det fakto faktiskt blir gjort.

Ångesten kommer krypandes..

Hur ska jag finna motivation, inspiration, ork, att ta tag i allt?!


Hur ska jag finna tiden.. Orken.. Att ta tag i mig själv?!




Destruktiva tankar.. Konstant snurrandes i mitt huvud.
Destruktiva tankar som kommer krypandes, då och då, mer och mer.



En extrem rädsla - För att misslyckas, med mitt liv.