My tears gone cold.

När man ser hur allting faller samman,
När man känner hur allting rasar.

Jag säger alltid att saker och ting blir vad man gör det till..

Men när man gör saker och ting, i hopp om att det ska skapa någonting, bygga någonting..
Och det ändå rasar samman..
Vad gör man då?

Tar ett djupt andetag..
Funderar, tänker..

Vad blir nästa drag.. Vart fan ska jag ställa pjäsen?!..



Utsidan säger en sak
Insidan en annan.








Jag Hatar att bråka.
Jag Hatar intriger.


Gör allt för att undvika dem.
Men ibland känns det som att hur mkt man än försöker att undvika dem..
Så kommer det upp ändå?

Vart ligger felet?
Är det jag som håller i de trådarna?










Jag håller hellre käften.
Jag biter hellre ihop.
Jag går hellre med klumpen i halsen.