.Ett steg i rätt riktning.

Kan ibland sitta och tänka...
Känna att jag behöver skriva av mig..

När det sen väl kommer till kritan får jag inte ut det?



Just nu..

Känns det iaf som att allting börjar att stabilisera sig något.
Känns som att man kommit frammåt en bit.

Finns dock ännu en hel del att ta tag i, men som sagt.. Så länge det går frammåt, så är jag nöjd.



Är inte alls lika stingslig som jag var för några veckor sen.
Mår på något sett bättre i mig själv.

Det är det viktiga.






Har funderat en del över olika situationer, och kommit fram till att jag måste börja sträva efter det jag verkligen vill.
Inte se allting som problem, utan möjligheter.

Ta lärdom av det jag gjort, vända allt det negativa till postivit,
göra det bästa möjliga av alla situationer.



Även om det inte är Lätt.


För det är det inte alltid.







Jag längtar mer än någonsin till att kunna vara nöjd.
Och jag tror, att med den inställningen jag har just nu, kommer jag att uppnå det.




Strävar högre.




Även om det inte alltid känns lätt.






Jag vill bara få vara den jag är.













Till Er:

Ni är mina änglar, ni klarar det här också, som med allting annat.
Tänker på er hela tiden , och hoppas med hela mitt hjärta att ni kommer hem snart.

Min vän, min pärla, min bästa.
Du har gjort mig stark så många gånger, Du har väglett mig mer än en gång.

Har Dig i tankarna, Har ER i tankarna.

Ni ger fan i att lämna mig.
Jag älskar Dig vännen min!