Ibland känns livet mer skit än vad det egentligen är.

Man är sjukt missnöjd och nere över allt och ingenting..
Allt som rasar i ens närhet ser man som en stor jävla tragedi.

Och absolut.

Visst är det så..
Just då.

Men vad fan gör det om tio år!?

Allt löser sig, förr eller senare..
Även om det kan påverka en enormt och ser det mesta som ett stort misslyckande.

Man bör till det fakto se allt som en stor jävla lärdom.
För det är precis så det är.

Den här gången ger jag mig inte.
Så enkelt är det bara.


http://www.youtube.com/results?search_query=slipknot+snuff&search_type=&aq=7&oq=slipknot




Idag kände tant för att bara vara hemma.
Hemma i min ensamhet.. och bara VARA.

Det har varit.. enormt jävla skönt kan jag säga.


Jag har tänkt jävligt mkt på sistonne..
Och hur jag än vrider och vänder.
Så är det precis som innan.
Precis samma jävla känsla.. Vilket en än gång får en att tänka till.
Samma känsla av värme och oro på samma gång.

Samma skit som innan har gett mig både lärdom och visdom.

Så är det med det!


Och här är jag.

Once in a lifetime.
At the same line!

Moaha!


ps:
Jag börjar se så sjukt dåligt.. att jag MÅSTE skaffa glasögon.
Jag har inte längre någe val!