Kärleks pirr!

Jag och min sambo har delat ett år tillsammans.
Träffades i början på 2007 och smög lite smått med våran flirt.
Flirten utvecklades till känslor, känslor som bara vart större och större.

Vi denna tid var jag i fullfärd med att flytta från gamla lägenheten där jag bodde med Tokfisan och hennes man, tillbaka till föräldrarna..
Tanken med det hela var att jag skulle spara pengar, då jag redan köpt en lägenhet som höll på att byggas.

Men efterssom att han hade lägenhet.. och dessutom tyckte att vi fungerade så bra ihop..
Så fick jag en nyckel till hans lägenhet redan efter 2.a gången jag sov över hos honom..
Det vart helt naturligt att jag började ta mitt pick och pack för att bosätta mig där.
Sagt och gjort.
Trivdes extremt bra i lägenheten och har sjukt många fina minnen därifrån.Men i December 2007 var det dags att packa väskorna igen, och självklart föll det sig naturligt att han flyttade med mig.

Nu bor vi och lever i våran myspys lägenhet som är i topp skick!

Det mest facinerande är att jag får såna extrema kärlekspirr då och då..
Som påminner en om hur lycklig och kär jag är i min snuttskalle.
Han kan vara en riktig ungkarl till och från, slänger kläder över allt, städar inte gärna, diskar inte gärna, tvättar inte gärna..
Men vad säger man.. Han är kille och jävligt bortskämd som har en flickvän som fixar och donar dagarna i ände.

Kärlekspirren påminner mig även om att jag har hittat RÄTT.
Hittat en kille som jag vill leva med, dela min tid med, dela min framtid med.
En kille som jag ser som pappa till mina barn, en kille som jag känner mig trygg med.

Det bästa som finns..
Är att få gå och lägga sig i sängen med min kärlek..
Känna hans närhet och bara små prata om allt och ingenting..
Känna hur han drar mig närmare och närmare.. Håller om mig och pussar mig överallt.
Min kärlek..


Du är det vackraste jag vet.
Aldrig skulle jag göra något för att såra dig.
Aldrig vill jag vara utan dig.