Passé

Det är Lördag.
En lördag full tjåkad med aktiviteter.
Skulle behöva hoppa in i duschen och fixa mig iordning mig, men har en känsla av att jag kommer att vara ute i sista minuten..
Som vanligt


Satt här med kaffekoppen i högsta hugg och tänkte på lite allt möjligt.
Mest på hur livet i det stora hela har utvecklat sig, hur jag har utvecklats.

Har så extremt mycket roliga minnen,
Har träffat så extremt mycket roligt och för den delen tråkigt folk.

Tänker tillbaka på tonåren och allt vad den innehöll.
Mina starkaste minnen från "fjortis" tiden är nog ändå med mina två gamla vapendragare..
Vapendragarna var 2 respektive 3 år äldre än lillan (jag), vilket resulterade i att jag inte hade samma tider för att komma hem osv.
Det löste man lätt med att komma på den brilianta idén att ha "filmkväll" hos någon utav dem.

Till sannngen hör att de gånger vi verkligen hade filmkväll och skulle ta det lugnt..
Så sov vi juh hos mig.

Nätterna gick för det mesta åt att vara hos den vapendragare 1 - 2 år äldre än mig.
Hennes syster som var något äldre än oss hade juh fest var och varannan helg.
Guld moment för fjortistjejerna!

Tiden passerade och vi särade på oss..
Av helt fel anledning.

Men o andra sidan så lever minnena vidare och vi håller kontakten på distans.
Vet att om någonting skulle hända.. Så finns dom där, oavsett tid och rum.
Dom är och förblir speciella för lillan.



Det är många personer som har passerat i mitt liv under åren..
Det är ett få tal som jag faktiskt fortfarande har kvar sedan den gångna tiden.
Ett val som jag gjort helt själv.

Har en klok kvinna i mitt liv, min syster, som jag för övrigt inte började få riktigt bra kontakt med förrens den dagen jag blev myndig.
Hon har haft en stor inverkan på mig och jag kan inte med ord förklara hur mycket hon betyder för mig.
Hon fick mig att inse att det man inte mår bra av,
det man kan påverka som inte gör en gott,
det som känns som måsten, men igentligen inte är annat än en börda
.. Kan man skära av.

Och det är precis det jag har gjort genom åren.
Jag har ordagrant sållat i min vänskapskrets.

Jag har många bekanta, många "polare"..
Men det är inte många som jag släpper in på djupet.
Jag vet precis vart jag har mina riktiga vänner.


Det som gjort en klokare med åren är väll just min förmåga till att hålla distansen till folk.
Det tar inte 1 år att lära känna mig, det tar inte 2 år.
Hade jag velat att folk skulle lära känna mig på sådan tid, hade jag gjort det.
Men jag valde den andra vägen.


Håller nära avstånd, för att känna efter så mycket som möjligt..
Innan jag känner och ser vad saker och ting igentligen är.


Jag vet med mig att jag fått folk att tro att jag är deras vän,
medans jag själv anser mig vara en någonting helt annat.
Det roligaste i såna situationer är att jag aldrig någonsin sagt att jag är deras vän.
Vi har haft kul, skrattat, pratat massvis.. Men som polare.. Inte som vän.

Har folk så svårt att se skillnaden?
Isåfall så kanske jag borde säga det på en gång?
"- Ledsen men bara så du vet.. jag är inte din vän, jag är din kompis"


Visst kan man sakna några, visst kan det kännas halv tomt efter vissa människor..
Men då får man kort och gott gå tillbaka och se vad det var som gjorde att man valde bort dem.


Sanningen är inte alltid snäll.
Kommer aldrig att bli och har aldrig varit.




Tror att alla skulle må bättre..
Om de började sålla och skära av det som faktiskt inte är annat än en stor börda och tyngd.




Har gjort massa roliga saker i mitt liv, och en jävla massa dumheter också för den delen.
Det roliga tar jag med mig in i framtiden med ett léende,
dumheterna tar jag med mig som lärdom.
Känns som jag bearbetat det mesta och kan släppa taget och gå frammåt i vilket fall som helst.


Kul att se hur "problem" såg ut förr och hur man hanterade dem.
Idag hade man skött det liiite annorlunda, om jag säger så.
En del av livets läxa.



Låg i sängen och funderade igår kväll..


Ibland kommer jag på mig själv med att jag hanterar saker på ett helt annat sätt idag än igår.
Ofta fördelaktigt.
Det senaste året tror jag har varit min största utvecklingsfas hittils i mitt liv.
Och jag har en känsla av att det bara kommer att fortsätta frammåt.




Trivsamt och halvläskigt på samma gång.