Gäääsp!

Jag är trött..
Men inte redo för sängen.
Ibland får jag känslan av att det vore JÄTTE skönt att sova..
Men jag vill inte lägga mig i sängen alls... ( !??!? )

Jag har fått ledigt på torsdag och fredag!!
HALLELULJA!

Jag ska:
Sova ut
Gå promenader
Pyssla i hemmet
och framför allt: Försöka att inte STRESSA!


Anledningen till min ledighet är nämligen stress.
Stressen som kryyyyyyper i kroppen.
För att förtydliga hur mitt liv har sett ut de senaste åren:

Gymnasiet - 2 stycken extra jobb.
Varvade skola med nattjobb,helg jobb och kvällspass.

Slutade gymnasiet och skaffade fast anställning på restaurang.
Innebörden av det: Tidiga mornar, sena kvällar, nätter och ett jääävla slit.

På sidan av restaurangen hade jag 2 jobb.
Vårdare och papperstant på DHL.

Men.. Av nån anledning tog jag på mig ett till jobb!
Arbetade nu enbart kvällar och helger på restaurangen och ägnade en hel del tid på att resa mellan jobben.
Så.. Nu var jag också säljare!
FINT!

Vart butikschef i jakobsberg..
stängde den butiken och vart butikschef över en butik som låg inne i ICA maxi.
Innebörden: Öppettider 8.00-22.00
Personalen jag hade såg inget hopp i att arbeta i en maxi butik..
vilket resulterade i många och långa dagar.
Matintaget var inte det bästa.. Redbull, Kaffe och cigaretter var det mest värda i detta skede!

Vart flyttat till kontoret som admin tjej.
Inga konstigheter alls, det är där jag jobbar idag.
Problemet med det hela var att jag då var anställd för ett annat företag..
Som inte direkt var helt med på noterna när det gällde etik och moral.


Jag hade nu jobbat konstant med som mest 3 dagars ledighet.
Semestern á hela 10 dagar 2004 var det mesta jag haft..
Och samma år jag startade på företaget fick jag hela FYRA dagars semester!
Woooho!?
Iof tog jag mig 3 dagar på höstkanten, då min mormor och morfar var riktigt risiga..
Mer en pers än en semester..

Den extrema hetsen, omorganiseringarna, folk som fick gå av helt idiotiska grunder, att se hur folk vart behandlade som piss.. Att känns att man satt på ett sjunkande skepp..
Pendlandet 2 timmar enkel resa..


Ledde till en hel del trötta och nedstämda stunder.




Nu tänker ni: Men VARFÖR stannade du kvar?

Jag har helt ärligt talat inte en bra förklaring på det..
Jobbet vart som en del av mig.. Som en familj.
Mina kollegor var och är pärlor.
Kanske var det därför?
Kanske var det därför man orkade ta sig till arbetet nästkommande dag?

Hälsan var inte direkt på topp den heller..
Jag vart sjuk var och varannan månad..
Förkylningar, huvudvärk, magont..
Nu ser jag varför.

I juli 2007 kom företagets räddning.
Uppköpta av ett seriöst företag.
Tänka sig!
Det var kanske värt att man såg det där "ljuset i tunneln" trots allt.

Hårt slit och många helger har det blivit..
Men jag ser hela tiden hur vi utvecklas.. Hur vi kommer frammåt..
Hur bitarna börjar klicka och föras samman.
Och att JAG har påverkat/påverkar, och är en del av det.


Men tro mig..
Det är ett häst jobb.
För ALLA.
Jag tror inte att det finns någon som inte sliter hos oss idag.
Tror inte att det finns någon som inte känner denna extrema pressen som
medförts sedan bytet av ägare och företag.


Det man lätt glömmer.. Eller vad man igentligen försöker att förtränga..
Är att man har allt skit i bagaget som ligger och gnor.

Det är inget fel på organisationens uppbyggnad idag..
Det är helt naturligt att det är kämpigt när man försöker bygga upp ett helt nytt företag..
Men det man bortser från.. Är hur illa behandlad och hur mycket slit, timmar, tårar, svett..
Man har lagt ned från start.

Det ligger och gnor mot benmärgen..
Stressen från det gamla ligger kvar, trots allt nytt.



Förra året fick jag min första semester sen 2004..
( Om man nu kan kalla 10 dagar för en semester? )
Drar till Maggan för att sola och leva för dagen.. Helt underbar resa med litensnuttis..
Umågs med min kärlek, mina vänner.. Försöker att koppla bort allt.

Sista veckan resulterar i att jag blir sjuk.
Extrem yrsel.. Kan knappt röra mig..
Vad tror ni jag får för svar?

- Stress.

Kroppen började koppla av.. och då slog det ut.


Men Heeman som man är.. Upp på benen!

Och nu sitter jag här.


Ett totalt nervvrak..
Jag insåg det inte helt till hundra procent tills för några dagar sedan.
- Jag är ute på hal jävla is.
Gör jag inte någonting nu.. Så kan det gå åt helvette.

Jag blir stressad för exakt allt.
En liten pettitess kan förstöra min dag..
En push från fel människa, i fel stund, kan få mitt hjärta att slå trippel slag..
Kan få mig att känna hur blodet vibrerar inombords.. Känna hjärtat i halsgropen.

Vaknar vissa dagar.. Har yrsel.. Kallsvettas.. Mår illa..

Kroppen har sagt ifrån så många gånger..
Ändå har man inte lyssnat?

Har en vän som har haft exakt samma symptom..
Det artade sig inte till det bättre dessvärre..

Jag vill inte hamna där.

Det är inte min livsstil att vara stressad..
Inte min grej alls.


Brukade vara den lugna människan..
Som tog tid på mig.. Eller rättare sagt.. Jag styrde tiden.
Nu styr den mig.

Känns som att jag inte hinner med längre.

Vaknar tidigt.. Arg för att jag inte kan sova ut.
Vaknar sent.. Stressad för att hela jävla dagen har gått.

Vart finner jag balansen?
Den ser inte ut att existera i mitt liv just nu..

Om inte dessa dagar hjälper..
Om inte påskledigheten hjälper.
Så måste jag ta det steget längre.

Jag vet så väl om det..
Men som för vilken annan människa som helst, som anser sig att må bra..
Så tar det emot så enormt.
För jag känner mig juh bra emellanåt?




Min livssyn ser inte ut såhär.
Jag predikar för någonting helt annat.

Att njuta av livet och allt det för med sig.
Att ta tillvara på de man älskar och har nära..
Att ta tillvara på allt fint runtomkring.
Att TA HAND OM SIG SJÄLV.

Ändå gör jag helt tvärtom!?