Bara ord..

Sitter här och lyssnar på musik som jag förr i tiden spelade på repeat..
Om och om och om igen.

Musik som får en att få sådana extrema känslor i hela kroppen.
- Musik som får en att minnas saker, som man näst in till glömt bort.
Det får en att flyta bort, om så bara för en stund.


Med musiken kan man komma bort från allt man tänker på..
- få en att minnas den där känslan man kände Just då.
Vet inte hur många gånger jag har rymt in i musikens värld..
- Bara för att få komma bort


Har suttit i min egna värld idag.. Bara tänkt på allt som hänt under tiden jag varit på denna jord.



Hur många skratt-attacker jag har fått..
Hur många fniss som har framkallats..
Hur mycket glädje som upplevts..
Hur mycket kärlek jag känt.



Hur många tårar som har fälts..

Hur mycket agrettioner jag burit inom mig..
Hur mycket rädsla jag haft..
Hur många besvikna stunder jag upplevt..




Om jag lyckats pracka på mig allt jag gjort, på 22 år..
Hur mycket kommer jag då hinna samla på mig innan det är dags för den eviga vilan?



Förhoppningsvis fortsätter utvecklingsfasen,
som jag kommit på mig själv vara inne i..
För att få ett "rikare" liv.. ( och då pratar jag självklart inte materiella ting )
Jag hoppas... att det leder till någonting gott.




Tittar tillbaka på åren som gått..

-Ser till allt som jag har lyckats med.
-Ser till allt jag önskar kunnat göra annorlunda..




Men som alla vet.. Så förändras livet med åren.. månaderna.. dagarna..
Se till allt som hänt och försöka förstå meningen bakom det.

Försöka ta fram det goda, ur det onda.







Jag är så trött på att vara arg..
Jag är så trött på att både se, höra och ens vara i närheten av arga människor.



Livet är så mycket mer än så.



Att man inte förstått sig på allt innan..
Eller iaf på samma sätt.. Som man förstår sig på det idag..
Eller ens känt samma känsla.. Som man känner idag..





Jag önskar jag kunde förklara det jag menar.. eller det jag känner..
Men det går inte att formulera med ord...