Jag har precis fått ett fruktansvärt smärtsamt "anfall", ligger raklång i soffan och väntar på att citodonen skall värka så att jag kan gå på toa och sen gå in i sovrummet.
Så fort jag rör mig så gör det ont.

Imorgon efter stan så blir det akuten.
Det här går inte längre.. Det är bara att inse.

Min bästaste vän har ställt diagnosen urinvägsinfektion.
Man kan tydligen få såhär ont av det, utan att det svider när man kissar.

Vi hoppas på att det är det, så att det inte är någonting annat läskigt som man googlat sig fram om.
Jag vill inte ha fler cystor än vad jag redan har.. Jag vill inte ha infektioner och inflammationer och definitivt inte nått utomhavandeskap, eller vad det nu heter.

Jag vill ha en redig kur pencillin, en lugn mage och inga tårar.
Det är väll allt jag begär.. Och självklart hopp om att jag klarar smärtan till efter 2 imorgon eftermiddag, för hos läkaren är jag inte förrens efter 3.


Att man kan ha såhär ont?
Tårarna är inte långt ifrån kan jag säga..


Har trots denna värk läst igenom hela teoriboken och skulle på riktigt behöva öva bonniers innan jag kastade in handduken..
Men jag tror nästan att jag kommer bli dåsig när som.
Citodon är bra.
Gillar vi.



Neh.. Går väll gråtandes till sängen nurå..

tjarrå