Bananskal och tankar.

Ligger i min soffa och tänker diffusa tankar.
Ena stunden får jag extrema värme känslor över allt jag har, allt som finns i mitt liv.
Andra studen får jag en ilning, hjärtat slår snabbare och ångesten är ett faktum, för det som saknas i mitt liv.

Jag är extremt tacksam för allt jag har.
EXTREMT tacksam.

Men det är ett par bitar som saknas i livets pussel.


Om jag bara på något sätt kan få bitarna på plats, om så bara hälften av dem, så vore jag glad.


Jag kan bli så irriterad på folk som glider på bananskal här i livet.
Jag är inte avundsjuk, tolka mina ord rätt.
Jag blir irriterad på folk som gnäller när de till det fakto glider runt och får allting serverat.
Som inte kämpar för det de vill, får eller kommer att skapa.
Jag blir irriterad på folk som säger att de känner, tycker och tänker på ett sätt, men agerar helt annorlunda.

Jag blir irriterad på folk som säger att de bryr sig och gör allt för sina vänner, när de vänder dem ryggen.


Det finns ett par pusselbitar som saknas i mitt liv.
Och jag jobbar verkligen för att få dem att matcha varandra, att de landar rätt.
Och jag gör det för Mig, min familj, mina vänner och min framtidsskull.


Jag skulle dock behöva just ett bananskal just nu.
Även om jag föraktar det.
Även om jag VILL kunna se tillbaka och tänka att " Hey, det här klarade jag helt själv, på mina egna ben"
Jag har en känsla av att det bara är att bita ihop och kämpa vidare.. För den här tjejen glider inte på bananskal nu för ti´n.
Men!
Den här tjejen älskar de folk omkring sig så mycket, att det lönar sig att få kämpa extra hårt för alla andra ting.